Bus, bus, bus och bus

Är det den nu annalkande semestern som gör mig så himlans full i bus?! Vet inte... men det är tur att det är så jäkla mycket att göra på jobbet så att jag inte hinner göra för mycket dumheter här, känner jag!!

Dock, lite flörtkörning var jag minsann pigg på, på väg hit till jobbet. Fast det blev aldrig riktigt av. Vet ni inte vad det är, flörtkörning? Jag lanserade detta uttryck redan för en sju, åtta år sen -- men det var inte jag som hittade på själva begreppet. Så här skrev jag i en nätdagbok i början av 2000-talet:


"Jag måste berätta om min helsjuka färd till jobbet i morse. Körde på motorvägen (lyckades stava nu, skriver alltid morotsvägen annars...!) i godan ro. Efter nån mil märkte jag att det låg en liten röd bil väldigt nära bakom mig. Så körde den om. Två killar i. Ungerskregistrerad bil, typ Fiesta. La sig nära framför... Saktade ner... De glodde i backspegeln. Jag blev full i fniss.

Så körde de så sakta så jag var tvungen att köra om. Gjorde det, ökade så jag hade bra avstånd till dem bakåt. Men -- givetvis kommer de närmare igen bakifrån. Men ligger kvar där. Jag skrattar och skakar på huvudet åt dem. Så kommer jag ifatt en långtradare, gör mig beredd att köra om, sätter på blinkersen, ska just styra ut... då märker jag i backspegeln att ungrarna plötsligt sätter fart! Nehej, de ska inte in här, tänker jag och svänger ut. De lägger sig bakom, tätt, tätt... Galningar! Jag kör om långtradaren, de gör likaså, så svänger jag in, de sätter upp en himla fart och kör om mig igen. Glor som fan.

Sen kör de sakta... Men precis när min avfart kommer gasar de upp i en himla fart igen, så försvinner de framåt i fjärran medan jag svänger av motorvägen och gapskrattar...

*liten uppiggning på morronkvisten*"


Jojo, uppiggning minsann. Så här kunde det också låta, saxat från samma nätdagbok några månader senare:


"Scen: Strålande vårdag, soligt och varmt. Het, kvav bil med aircondition på max. (Takluckan på förra racerbilen saknad!)

Huvudperson: Flicka, blond, varmglad, lagom frustrerad. :-) Forsar fram i linne och med sommarvarma armar, låten Situation med Yazoo på repeat i bilstereon. Hoppar och sjunger oavbrutet medan hon kör. Leker med sina lockar. (Ja, dem på huvudet.)

Anvisning: Leta upp lämpligt offer, oftast dyker de upp av sig själva… Det bör vara någon som kör om, eller ligger bakom, någon du kan studera lite grann. Sedan kan det gå till på lite olika sätt: För det mesta kör det då ofta ännu så länge ovetande offret om dig, följ då efter. Öka farten, följ med. När du får möjlighet, kör om. Om inte annat inträffar möjligheten till det ofta då offrets fordon hamnar bakom en lastbil. Se till att offret inte får en chans att sticka ut framför dig, kör om ditt offer och lastbilen samtidigt. Lägg dig sedan i högerfilen och motorbromsa försiktigt… Ditt offer är då ifatt dig igen. Titta gärna tydligt i backspegeln, visa att du flörtar… Offret har ingen chans att komma undan. Förhoppningsvis har dock inte offret en tanke på att göra det heller. Låt ditt offer köra om dig igen, snegla på fordonet… Och häng på. Och så vidare.

********************************************* ***********************

Flört, flirt. Vilket otroligt fult ord. Flört med ö låter som en flörtkula -> pyssel, dagis, gegga, barndomstrauman… Flirt med i låter som ett ord ur en pilsnerfilm.

Skit samma. Att utöva det är ändock ofta(st) trevligt. Och här valde jag stavningen med ö självklart på grund av allitterationen, woo, snyggt stilgrepp.

Såhärva:

Jag har 'råkat ut för' flörtförare flera gånger (har skrivit om det tidigare i dagboken här också), inte någon gång tror jag att jag har valt offer. Idag är jag inte säker på hur det var – men var inte killarna i den röda skåpbilen påverkade av min enkla charm så var det något slags rus … Helskumt körde de i alla fall. Rätt sakta bakom mig när jag svängde in på motorvägen, ökade sen och körde om mig, la sig tätt framför… Två mörka, vackra killar, hann jag registrera medan de gled om. Jag var inte sen att hänga på. Men – de låg kvar i vänsterfilen, motorbromsade… Ett ganska avancerat trick. De släppte inte förbi mig! Hmm.

Så kom en BMW (not surprisingly) och räddade mig. Hög fart bakifrån. Ville köra om dem. De fick gå in i högerfilen. Framför mig. De hade fortfarande relativt låg hastighet och en långsam bil låg framför dem. Jag grep tillfället och körde om skåpbilen samtidigt med bilen som legat framför. Men jag fick inte ligga framför dem särskilt länge. De kom ifatt, körde om, tittade… och ökade, ökade, ökade. För att komma ifatt var jag nu tvungen att öka hastigheten till 130, och ännu mer… De testade mig. Helt klart. Men jag var med på det. Upplivad. Hela tiden sjungande och hoppande, nästan dansande.

Jag var med. Helt klart. Kom ifatt. Och körde om. Glatt sjungande och leende. De var också med på noterna, det kändes som en lek. Ett spel. De andra bilarna i sina olika färger och utföranden var bara kulisser, spelpjäser, som var liksom herrelösa… Det var vi som styrde spelet, och vi körde om, och om, och om…

Leken tog ett abrupt slut när de körde om mig sista gången strax före min avfart, de knackade på rutan. Som ett farväl. Som om de visste. Så satte jag på blinkersen och körde av.

Det är kul med fartflörter. Farligt antagligen, polisen hade säkert haft en del att säga om beteendet – man växlar mellan 90 och 140, allt beroende på hur mycket man vill utmana… Men när man långpendlar så behöver man faktiskt nåt som livar upp.Och idag var det alltså killarna i den röda skåpbilen, tack!"



Japp, så kunde det gå till alltså! Men nu är jag ju äldre och *host* klokare. Dock körde jag om en liten röd ungerskregistrerad bil även i morse... och blev påmind. Hehe.

Det mest extrema flörtkörandet jag nånsin har hört talas om hände en före detta kollega till min man, en kille som var resande säljare och som blev omkörd snävt av ett par tjejer som vinkade och flörtade som galningar. Sen körde de saktare... hela tiden vinkande. Han blev lite osäker på vad det gällde, var något fel med hans bil? Nej då, tjejerna visade tydligt vad de ville (?) när de strax därpå körde av vägen och in på en liten parkeringsficka. Just innan han susade förbi dem hann han se ett par rumpor upptryckta mot rutan, under de uppdragna kjolarna. När han skrattande berättade detta för oss senare, beklagade han att han haft lite bråttom den dagen... Jojo.



En bekännelse slutligen: Nu var det nog några år sen men ett tag hade jag som otroligt kul hobby att flasha för lastbilschaffisar. Haha. Jo, de ser ju rätt bra ner i bilarna som kör om dem... ;-)



Jaha, men du då? Nån flörtkörning på gång? :-)

Är du också en LOHAS?

Jag är definitivt en LOHAS, eller har en LOHAS, kanske man ska säga, det vill säga Lifestyles of Health and Sustainability -- du då?

På en svensk hemsida om LOHAS kan man testa sig själv och se. Det står om "LOHASianer" att "det inte [är] enkelt att fånga dem enbart i termer av demografi. De är m.a.o. inga stereotyper som 'höginkomsttagare' eller 'välutbildade' eller 'storstadsbor'. LOHAS återfinns överallt i samhället och i olika inkomstklasser. Det som håller den här gruppen samman är istället deras åsikter och värderingar.

Det är något fler kvinnor än män
Fler är över 30 år
Något överrepresenterade i storstäder.

Ekologiska
Till att börja med tänker de ekologiskt. Inte så förvånande kanske. Men de tänker ekologiskt bortom miljörörelser. De är alltså inga militanta aktivister eller miljöextremister.

Globalister
För de andra är de globalister. Inte några stugsittare som bara värnar om sin egen hembygd. De är beresta och gillar andra kulturer.

Emot orättvisor
För det tredje har de ett rättvisepatos. De vill inte leva i lyx på någon annans bekostnad. De vill njuta av livet och ha det bra - utan att någon annan får det sämre."


Det konstateras vidare att det är de som kallas för Cultural Creatives som är/har LOHAS:


"CULTURE CREATIVES
Cultural Creatives är samlingsnamnet för en nyupptäckt grupp av människor med likartade värderingar som beräknas till 68 miljoner människor i USA dvs. ca 25% av den amerikanska befolkningen och minst lika många i Europa och övriga västvärlden. I Sverige beräknas dessa personer utgöra ca 20-30% av befolkningen.

Värderingar
Cultural Creatives kännetecknas av att i högre grad än andra grupper säga sig stå för värderingar som:
Ett ekologiskt hållbart samhälle bortom miljörörelser
Ett globalt helhetsperspektiv
Självförverkligande, altruism, andlighet
Social rättvisa och jämlikhet


Attityder & Beteende
Cultural Creatives kännetecknas av att de:
Tänker explorativt, utforskar och är nyfikna, optimistiska och aktiva
Är beredda att betala mer för varor o tjänster om det radikalt förbättrar villkoren för miljön
Förkastar blockpolitik och politisk fundamentalism
Efterfrågar mer politiskt fokus på ”kvinnofrågor” som barns utbildning och välbefinnande
Djupt oroad över planetens problem inklusive exploateringen av människor i fattiga länder, överbefolkning, brist på fungerande ekologiskt hållbara system, skövling av regnskogar, global uppvärmning m.m.
Misstror storföretagen och deras kortsiktighet, rovdrift på miljön och vinstmaximering
Föredrar ordnad ekonomi, överspenderar sällan. Ointresserad av karriärhets, lyxkonsumtion och statusjakt"


Aha. Intressant. Tänk att man plötsligt har gått och blivit trendig. :-p


Här kan du testa dig själv!

Svullna pungen

Snygg tomat min darling hade köpt. Med snopp liksom. Han skyllde på att han försökte plocka kvisttomater samtidigt som mini-crrly en bra bit längre bort i affären höll på att i rask takt plocka ur vara efter vara från sin egen lilla vagn, så han kunde inte kolla hur tomaterna såg ut...


Och bortse från det möjligen något perversa faktum att det är mini-crrly som visar upp tomaten här. (Men hon var road av detta fenomen, såklart!)

Visst är det bättre än Potatisjesus?!

Skit, bara, bara skit

Jag mår inte bra idag.

Och jag vägrar tro på att det beror på Michael Jackson, trots att jag måste erkänna att jag blev ganska chockad när jag fick nyheten; jag satt i bilen på väg till jobbet, rattade in Din gata och trallade glatt med till Billie Jean... tills Juan avannonserade låten med att säga att de spelade den till minne av Michael Jackson. Det kändes minst sagt lite opassande att jag så spralligt hade sjungit med... men jag har ju som sagt så glada minnen av den. Sorry, I couldn't help it, med andra ord. Äh, men varför reagerar jag då så starkt, till och med fysiskt, jag var verkligen inte ens ett av hans största fans?

Delvis beror det på att någon i bekantskapskretsen har drabbats av svår sjukdom och kanske aldrig blir frisk igen. Och nu har jag googlat och läst så mycket om sjukdomar hela dagen idag på jobbet att det känns som om jag själv lider av allt det jag läser om. Jag har extremt ont i huden, det känns jätteläskigt, det bränner och liksom kryper i den. Och lederna, aj, sprängvärker. För att inte tala om huvudet, migränkänningar och overklighetskänslor. Jag var tvungen att sova på lunchen och sen gick jag hem från jobbet bara ett par timmar senare. Klarade inte av att vara kvar.


Jag gör mina tappra små försök då och då att knacka hål på bebisbubblan och sticka ut huvudet (Hallå, världen, här är jag igen, minns någon mig?), men det är fan inte lätt när man då bara översköljs av en massa skit hela tiden. "Elände, elände, elände", som någon (Lars Ekborg?) sa en gång i tiden som parodi på ett nyhetsprogram. Att försöka hinna med att läsa en tidning med en uppmärksamhetskrävande tvååring är ett skämt, på tv ser jag bara på Barnkanalen (underbart med en egen, reklamfri, kvalitetskanal för barn!!), på nätet gör jag annat än läser nyheter... Men när jag väl försöker hålla mig ajour med yttervärlden forsar det fram sånt här:
* Max och Saga
* Engla
* Fritzl

Ja, de har hängt med mig ända sen förra året, trots att jag aktivt har valt att inte läsa och att stänga öronen! Det är alldeles otroligt hur hudlös jag blivit sen jag fick barn, nej, det är ingen tom kliché, jag blir själv vartenda lidande barn i hela världen och för att överleva det måste jag stänga av.

Och nu då, när jag gör trevande försök att åter kika fram:
* Barnen i Bromma som misshandlades av mamman
* Michael Jackson
*Den danska pappan som glömde ettåringen i bilen


Och så blir jag ledsen när jag ser att underbara Birro på grund av trakasserier stänger sin blogg.



Lite varmglad känner jag mig i alla fall när jag någonstans läser att Den vita stenen sänds igen. Och så har mini-crrly och jag sett på Madicken på tv ikväll. Tack för den verklighetsflykten.

Men vågar jag göra nya försök att hitta tillbaka till något slags vardag, till den riktiga verkligheten, till Stora Världen? Fan tro't.

Men är det någon som har fler trevliga och goda nyheter att dela med sig av (ja, så som Den vita stenen, till exempel), så vore jag så glad! :-)

Goodbyes

Michael, rest in peace.




Så overkligt, vad konstigt det känns, Michael Jackson död? Han ska ju liksom alltid finnas... och han var ju inte gammal. Att man alltid blir så överraskad när något sådant här händer. Men det är väl för att jag har hållit mig borta från nyheter och skvaller (till nu då...), tydligen kan för mycket droger och mediciner ha tagit kål på hans hjärta.

Det känns i alla fall oerhört sorgligt, The King of Pop har gått ur tiden.



He's out of my life.. men ändå inte, så klart.






*****

Och den förbannade jävla äckliga cancern har tagit Farah Fawcett, en annan av USA:s stora. Rest in peace, Farah Fawcett.

Glad midsommar!

GLAD MIDSOMMAR!!!






Bilderna är mina, så säg till om du vill låna dem! De är från midsommar 2008, från det mest fantastiska stället på jorden att fira midsommar på. Snart åker vi dit igen...

Om anknytning, nära föräldraskap och amning

Å, vilken jättejätteklok sajt jag just hittade. Den tar upp frågor om föräldraskap, anknytning och amning ur ett perspektiv jag verkligen gillar. Heja!

Dagens ord

Jag ska härmed aldrig mer ta fel på tamarillo, tamarind och tamariner.

*lovar högtidligt*

Men visst är det lite lurigt?!



Hoppas förresten att det går att läsa texten som jag länkar till även om man inte prenumererar på ne.se. Hur ser det ut, funkar det?

Rösta på miljöinspiratör!

Det var ju väldans vad jag uppdaterar idag då.

Skulle bara skriva att den högst eminenta (intressanta och snygga) miljötidskriften Camino (att jag aldrig har bloggat om den förr?!! Det har jag minsann tänkt göra, jag som läst och älskat den sen starten!) har en omröstning där man kan ge fem, fyra eller tre poäng till de tre personer man tycker inspirerar mest till ett grönt leverne.

In och rösta nu! :-) Och sprid länken!

HURRA FÖR OSS!

Förresten (igen), idag firar ju min darling och jag

våra första TJUGO ÅR tillsammans!

Hurra hurra hurra hurra för oss!!!

Och för Eva-L som sammanförde oss med orden "Jag tror att ni kan vara bra för varann".

Så rätt man kan ha! :-) Tack!

Sökning

Förresten var det häromdagen någon sick bastard som googlade sig fram till min blogg genom att söka på Inga Gill i bikini. Sorry men här blev det inget napp. Jag skulle garva tänderna av mig åt detta om det inte kändes så ... opassande.

Morgon

Men hur dum (och morgontrött) är man om man ställer sig och googlar på hardcore?!

Jo, det var en jobbuppgift, men ändå.




Jag börjar visst bli en visa här i huset med mitt kaffe från den läbbiga kaffemaskinen. Jag måste trycka på knapparna tre gånger för att fylla min stora mugg, inget daltande med koppar här inte. Det är dessutom helt odrickbart blaskigt om man inte väljer mocka, så det gör jag. Med extra styrka och extra stora. Tre gånger alltså. Men sen står man sig å andra sidan på det hela dagen!



Hur vill du ha ditt kaffe? Eller dricker du hellre te, choklad eller något annat?

Underbara helgen

Wow, vilken helg det blev. Heeeelt fantastisk.

Igår firade vi att den ömma modren hade fyllt jämnt men då varit bortrest (det var inte att hon varit bortrest vi firade!), hon fick en superfin buffé vi hade lagat, med recept hämtade just från Buffé (närmare bestämt nummer 4 2009 som körde uppdaterade favoriter i repris, t ex denna rostade potatissallad med mera) , champagne med 23 karat guld i (!), jättegott rättvisemärkt argentinskt vin till maten och så fika där jag (ni läste rätt!!!!!!!!!!!!!!!!! crrly i egen hög person!!!!!) hade bakat världens enklaste småkaka (annars hade jag ju inte lyckats...) och så hittade vi pappas supergoda bullar i frysen -- och brorsan bakade en fantastisk tårta (ej vegansk men jag smakade liten bit). I present fick hon ett par vandringskängor -- hon reser ofta på vandringsresor med sin särbo, och dessa var lätta och bra, dessutom snygga. Hon blev så glad! :-)

Efter en underbar promenad vid havet stoppade vi henne i badet. Och det var givetvis inte vilket bad som helst utan vårt bubbelbad, med varmt vatten upptappat och omgivet av en massa tända ljus, avslappningsmusik, en aromalampa med en god olja i, en varm handduk samt en mängd naturliga och giftfria badprodukter på badkarskanten. Även bastun var uppvärmd. Och massageutbildade brorsan gav henne sen en ryggmassage med massageolja. Hon var överväldigad, och vi alla kände att det var lyckat!


Det fanns dock något som störde, något som gjorde att min lördag inte var fulländad, och det var en fruktansvärd värk i hela höger sida. Jag hade kommit ihåg min kiropraktortid på onsdagen (halleluja) men efter att jag hade varit där mådde jag inte så bra. Hon fick loss någonting nere vid vänster höft men under fredagen drabbades jag av en kraftig huvudvärk, något jag skyllde på vädret, men på lördagen kulminerade värken och spred sig ner i nacken och axeln samt ryggen på höger sida. Jag gick på värktabletter och plågades väldeliga, kunde knappt sova.

Söndagsmorgonen inleddes med strålande sol och klarblå himmel. Vem hade kunnat tro det för bara någon dag sen? Ljuvligt. Än ljuvligare var att jag hade Egentid. Ja, det är ett heligt begrepp. Särskilt som jag har så svårt att hitta på något vettigt att göra då. (Alla vänner, hallå??!) Nu hade jag i alla fall hittat en yogakurs ute i det fria! På cykelavstånd! Lycka. Dock visste jag inte om det var någon idé att åka dit på grund av mina smärtor, men jag tänkte att jag kunde testa.

Det ångrade jag inte!! Det var helt fantastiskt. Vid en sidvridning knäppte och knakade det ryggen coh jag kände att det var en massa som lossnade. Förlösande andning och avslappning -- och mina tårar började forsa. Efteråt sa jag med känsla: "Så här rofylld har jag inte känt mig på flera år!" Och det är sant.

Sen har jag tagit en rolig och mysig promenad med min själs älskade (då mini-crrly sov i vagnen), ätit supergod mat, zzzzzzzzovit stenhårt i en timme (det behövde jag nog!!), tramsat runt med familjen på köpcentrum (men en tvååring lös på Bauhaus... det rekommenderas icke!! Varför i all världen står det en massa stegar överallt för?!), cyklat ca sex kilometer med mini-crrly bakpå medan darling joggade -- och så däckat ungen. Förutom allt övrigt lek och bus med gosungen, som är så rolig, kelig och påhittig. Weeee. En sån här hemmahelg, som dock ändå har varit händelserik, behövde vi!

Om omega-3 utan döda djur i! :-)

I flera år har det varit så himla inne med omega-3, överallt skrivs det om den nyttiga fiskoljan etc, etc, men är det ingen som har funderat på varför fiskarna har så hög halt av omega-3? Jo, det får de av att de äter alger! Det är algerna som innehåller en massa omega-3. Och varför då gå omvägen via fiskarna som ska jagas och plågas till döds när man kan äta alger direkt? Torkade alger är inte alls dumt -- i alla fall inte om man ändå gillar havssmaken (=fisksmaken, som jag personligen dock inte alls tycker om).

Nej, jag är dålig på att käka alger, tur då att det finns bra, helvegetariska alternativ för att få i sig omega-3! Jag har inte mindre än tre olika vegetabiliska omega-3-produkter hemma just nu:

* Pro Omega, Linolsyra-Alfalinolensyra. Vegetarisk kapsel. Från Alocost. På burken står det: "Alocost Pro Omega är en av de rikaste källorna till essentiella fettsyror. I vår moderna raffinerade kost blir det lätt brist på viktiga essentiella fettsyror. Ett bra sätt att balansera detta är att inta ett kosttillskott. Alocost Pro Omega innehåller både linolen- och alfalinolsyra vilka är utgångssubstanser för produktion av andra livsnödvändiga fettsyror." Nu ser jag dock att Alocost inte längre har kvar Pro Omega på sin hemsida, måste skriva till dem och fråga varför.

* När jag var i USA i vintras köpte min släkting något som hette Selba Seed, som hon var väldigt till sig över. Hon sa att det var jättenyttigt, att det innehöll omega-3 och var vegetabliskt och att hon använde det till all matlagning och bakning, från köttfärssås till hennes berömda carrot cake. Ja, morotskakan hade jag ju ätit av och inte hade den någon konstig bismak. Jag bestämde mig för att också köpa en burk. Sen har jag i ärlighetens namn varit lite dålig på att använda den men har några gånger öst ner lite i min goda sojafärssås för att boosta nyttigheten. Superbra!

Nu när jag läser på hemsidan förstår jag min släktings iver. Vilken grej! Salba Seed ska, enligt hemsidan, innehålla, gram för gram:

- 50 procent av folsyran hos sparris.
- 15 gånger mer magnesium än broccoli.
- 1,1 gång mer fibrer än All Bran.
- 2,5 gånger mer vegetabiliskt protein än kidneybönor.
- 8 gånger (!!!!!!!!!!!) mer omega-3-fettsyror än lax.
- 3 gånger mer järn än spenat.
- Dubbelt så mycket kalium som banan.
- 3 gånger så mycket antioxidanter som blåbär.
- 6 gånger så mycket kalcium än mjölk.

Visst låter det fantastiskt. Vad är då salba för något egentligen? Enligt företaget Source Salba Inc är det "ett urgammalt sädesslag som användes av aztekerna -- som var kända för sin extremt goda hälsa -- så tidigt som 3 500 år f Kr. Detta lilla glutenfria frö har mer omega3-fettsyror, fibrer och antioxidanter än linfröolja. Det har mer kalcium än sesamfrön, hög halt av C-vitamin, järn och magnesium."

När jag läser på flaskan ser jag att det kan användas istället för ägg i bakning, för det löser upp sig i vätskor, men man kan också låta lite Salba Seed följa med mjölet när man ska baka, det funkar som redning av såser och man kan bara, så som jag har gjort, bara strö det över eller i mat.

Hur får man nu tag i Salba Seeds, om man inte råkar ha vägarna förbi USA (eller Kanada), då? Ja, det verkar vara ett problem, tyvärr. Jag hittade en internetbutik i Polen (!) som verkar ha Salba Seeds i sitt sortiment. Kanske kan man hitta en bra nätbutik i USA som fraktar overseas? Har någon lust att forska i detta vore det intressant att höra om resultatet!


* Min tredje omega-3-produkt är en olja, som jag just har fått med posten (asch, jag menar DHL) och inte hunnit prova än. Den heter Omega & more Perfect Balance och jag beställde den från Grön Gåva. På förpackningen står: "Välgörande mix av olika oljor som innehåller omega-3, omega-6 och omega-9. Alla oljor är ekologiskt certifierade, oraffinerade och kallpressade. Vegetarisk." Vill någon veta mer exakt vilka oljor Perfect Balance innehåller kan jag rekommendera att klicka på länken ovan, där jag markerar det fullständiga namnet. Det ska bli spännande att testa denna olja. Och så ska jag förstås börja använda min Salba Seed mycket, mycket mer! :-)

Stressliv och blod och så

Jadå, jag lever (jag stressar, alltså är jag) men jag hinner aldrig över huvud taget reflektera över något, allt bara rusar på i en vansinnig takt och jag har fullt upp med att hänga med. Dock misslyckas jag ganska mycket, så nu mår jag inte så bra, tarmen blöder och jag har återkommande migränanfall och jätteont i alla leder. Snacka om att jag inte ska stressglömma bort min kiropraktortid idag, som jag gjorde förra veckan!!!!!!!!!! Min älskade kiropraktor hjälper mig ju med alla ovanstående problem och det var verkligen katastrof när jag -- på grund av allt bankstrul!! -- missade förra veckans tid.

Det som stressar mig mest är att jag måste hålla koll på alla andra, jag som har fullt upp med att inte vimsa bort mig själv. Delvis är det ju ungen såklart men det är väl okej, värre är det med alla vuxna runt mig som trasslar till livet för mig genom att inte göra det de ska -- och så måste jag ordna det och tänka för alla andra. Jag hatar det!!!

Exempelvis har jag fortfarande inte fått mitt Visakort. Trots upprepade påstötningar på banken, jag har ju till och med varit där, det tar en halvtimme att gå enkel väg och jag hade en vagnhatande unge med mig -- ni kan själva räkna ut resten (på väg dit "biblioteksröstade" jag [ja, poströsta kan man ju inte kalla det] dessutom, snacka om effektiv!). Ja, nä, utan Visakort är livet rätt jobbigt och nu har jag ju fått klara mig i flera månader, suck.

Vidare virrade en tjej på dagisköket till det för mig igår när hon påstod att hela förskolan hade öppet igen efter semestrarna en viss vecka när jag var säker på att Minicrrly måste gå på en annan förskola (de slår ihop alla dagis under några veckor i sommar). Nej då, hon var så säker på sin sak så, så jag blev tvungen att dubbelkolla det med min man och min chef och dessutom dagisavdelningen, något som tog hela min så välbehövliga vilotimme igår då svärmor var ute på sovpromenad med Minicrrly. Kökstjejen hade fel men det hjälpte inte, jag hann aldrig vila och dessutom inte ens laga lunchen som skulle vara klar när svärmor återvände. Gah.

Svärmor ja. Jag tänker inte säga nåt här och nu *kniper ihop munnen och sätter mig på händerna* men en del gäster tar lite mer energi att inhysa än andra. Och jag har under dessa dagar varit tvungen att tänka och planera och ta ansvar för både mig och Mini-crrly och svärmor och hennes särbo.


Jag är trött.





Dessvärre fortsätter livet så här ett bra tag framöver. Darling och jag måste verkligen skärpa oss.

Vänner, särskilt Anna (det är så mycket jag vill säga till dig), jag saknar er!! När livet lugnar sig något (läs: Så fort vi har börjat lära oss att säga nej till lite av allt kul...) hörs vi, okej??

Nudelonsdag

Nudlar till lunch idag, jag äter den ensam så jag kör lite slarvmat. Annars har jag ju varit extremt ambitiös och duktig med maten sen jag blev vegan och särskilt sen jag blev mamma. Det borde jag ju egentligen blogga om lite oftare, faktiskt. Men idag nudlar som sagt. Och varenda gång jag äter det så tänker jag på M-P, som lärde mig att äta denna delikatess. ;-p Det var jag som införde nudlar i detta hushåll, och alltså kollegan och dåvarande vännen M-P som introducerade dem för mig.

Jag var hembjuden till hennes lilla etta med kokvrå i det uttalade syftet att hon skulle koka nudlar åt mig. Detta var inte mer än cirka tolv år sen, dessförinnan hade jag aldrig haft lyckan att njuta denna kulinariska spis. Hon kokade nudlar och vi åt. En enorm pastakastrull. Vi nästan sprack. Sen åt vi lite till. Och lite till. Vi smällde i oss en tre, fyra paket var innan vi var nöjda. Trots det har jag då och då fortfarande kunnat äta nudlar, tänk att vi inte föråt oss!

Idag snitsade jag dock till nudlar + kryddblandning (med massor av E-nummer i) med kidneybönor som var vända i en dressing bestående av Alpro naturell yoghurt + pressad vitlök + salt + peppar + färsk sönderiven basilika. Mums! :-)

Resor och räkor

Hjäääälp, jag hinner ju aldrig skriva, livet bara forsar fram och rusar på i en vansinnig takt, så mycket kul händer hela tiden, när skulle man hinna sätta sig ner och skriva om det?!


Jag är bland annat ännu en utlandsresa och tusen upplevelser rikare... Bilder kommer!


Men nu... Sitter på jobbet och har surfat runt en massa som vanligt (jag har ju betalt för det!) och hamnade på följande sida. Uppslagsord Mysis alltså. Vad tusan är det, tänker jag som tycker att det låter himla gulligt. Kanske har jag till och med kallat någon så?


När jag läser håller jag på att skratta ihjäl mig. "Min kära lilla pungräka!" :-) Nej, där går väl gränsen, undrar vem som skulle bli lycklig över att bli jämförd med en sån här?



Mysig Mysis?


Hoho.

Bilden är lånad från ne.se.

Slarv-crrly

Jag blir så jäääädra trött på mig själv och mitt ständiga slarv när det gäller allt, och särskilt viktiga saker... Mitt senaste är ett bankkrångel, men till att börja med var det faktiskt inte mitt fel:

På baksidan av mitt Visakort kunde man inte längre urskilja de där sista tre siffrorna som man måste uppge när man handlar på nätet, vilket var väldigt irriterande. Eftersom det är krångligt att söka upp mitt bankkontor personligen (och eftersom ingen på kundservicesidan vill befatta sig med mig på grund av att jag inte har lyckats skaffa mig en personlig kod) så ringde jag min bankkontakt, en supertrevlig och serviceminded kvinna. Hon lovade att fixa båda mina problem, förutom Visakortet även att se till att mitt bank-ID fungerade.

Det är ju också ett kapitel för sig med detta bank-ID; jag brukar alltid logga in på min mans konto när jag betalar räkningar etc eftersom alla kontonr och gironr vi har använt sparas där, och då ser jag aldrig när mitt bank-ID är på väg att gå ut -- så plötsligt *hoppsan* har det en dag gjort det, märker jag när jag väl måste in där... Som nu, när jag var tvungen att ha det för att kunna deklarera.

Nu skulle det dock inte vara några problem: min bankkvinna försäkrade att jag skulle få ett nytt Visakort inom ett par dagar, och så fick jag en kod till att förnya mitt bank-ID. Mitt gamla Visakort skulle jag, när jag fått det nya, gå till en bankomat med och slå in fel kod tre gånger för att få kortet spärrat, för att slippa betala för två kort.

Samma eftermiddag försökte jag betala med mitt Visakort men fick nej. kortet var redan spärrat. Som tur var har jag ett Eurocard också, så det fick bli det istället. Men mitt nya Visakort kom aldrig... Jag väntade och väntade, och handlade mer och mer på kredit... kostnadsfri i alla fall, som tur är. Bank-ID:t var det en massa krångel med, men till slut fick vi det att fungera. En gång. Sen försvann det plötsligt bland valmöjligheterna, där fanns bara min mans konto, hur mycket vi än försökte.

Jag sökte min bankkvinna i flera veckor, och mejlade henne till slut om mina problem. Jag fick en ny kod till bank-ID:t och blev lovad ett nytt Visakort. Det är nu krångel- och strul-crrly kommer in i bilden.

Stress-crrly noterade nämligen snabbt, väldigt snabbt, en dag att Visakortet hade kommit med posten. Så som hon kommer ihåg det tog hon inte ens loss det från papperet det satt på utan hon la alltihopa (papper + kort) i posthögen på köksbordet. Sen dess är det spårlöst försvunnet. Koden (som aldrig dök upp till det förra utlovade kortet) har kommit, och den har crrly lagt på ett säkert ställe, hon vet just nu inte riktigt exakt var, men säkert är det. Kortet däremot är som sagt borta, alldeles borta. Suck.

Nå, det nya bank-ID:t då? Hmmmm, stress-crrly har helt enkelt inte hunnit försöka logga in på det, och nu har tiden man har på sig att göra det förfallit! Hurra liksom.

Hmmmmmm, nu vågar jag inte ringa min bankkvinna igen, jag måste helt enkelt försöka ta mig till bankkontoret, med såväl bil- som vagnhatande unge som dessutom är väldigt rymningsbenägen när man är inne någonstans.

Varför ska jag alltid krångla till allting så?!

Dagen efter

Splitter, splitter, splitter överallt. I de påsar med grejer vi hade glömt kvar hos mamma, som låg i hennes bil. Splitter i skötkasse och splitter i små kläder. Isch.

Kränkningen är ju värst, den och så vetskapen om hur mamma har kämpat för att få ihop alla dessa små fina presenter. Bäddsetet ...!


Men vi försöker se det från den ljusa sidan. Det har inte varit så svårt att hålla undan detta från mini-crrly, hon har inte förstått vad som har hänt eller vad hon har missat. Eller hur synd det är om mormor.

En demolerad ruta är ju ingenting jämfört med en del andra (före detta) bilar man har sett på andra pendlarparkeringar.

Och framför allt: Mamma kom inte på tjuvarna medan de höll på. Det är ju lätt att inse att det hade kunnat gå mycket, mycket värre ...




Jag håller mig sysselsatt här minsann: Efter osedvanligt kladdig frukost och myror i hela soppåsen, slängde jag ut påsen på trappan för senare befordran till soptunnan. När jag just öppnade dörren väntade en sanslös syn: en upphackad kasse och sopor över hela gatan! Gaah.

Efterlysning: mini-crrlys stulna presenter!

Man upphör ju aldrig att förvånas ... Så jäkla illa jag mår nu.



Mini-crrlys mormor (minst lika superstressad just nu som vi, och fyller dessutom jämnt på mini-crrlys födelsedag) reser bort på sin födelsedag och är borta två veckor, så därför skulle hon snabbt komma förbi ikväll för att fira mini-crrlys 2-årsdag några dagar i förskott, vi hade precis lyckas pressa in den här kvällen till det ...



På väg hit ringer hon och är helt förkrossad: Det har varit inbrott i hennes bil på pendlarparkeringen och alla mini-crrlys födelsedagspresenter, som naturligtvis låg helt dolda längst bak i bilen, är stulna!! :-[



Så istället för en kul och trevlig kväll här med en massa glada minnen fick hon sitta hos polisen i flera timmar...



Hon var här en stund ikväll, långt om länge, men det var ingen fest precis. Darling fick hålla på med den trasiga rutan och dammsuga bilen från allt splitter.



Jag undrar bara: HUR FAAN KAN MAN STJÄLA PAKET MED BARNPAPPER PÅ??????????????????????????????????????????



Jag ska hålla koll efter grejerna på Blocket och Tradera, ni kan ju kanske hojta (ni som ändå hänger där) om ni ser en grön Barbapapaklänning i stl 92 t ex (den är nog enklast att känna igen av presenterna), sen var det en vit hängselklänning, en Alfonsbok (hon kommer tyvärr inte ihåg vilken), en bok om en cirkus, en målarbok, en lila plastvattenkanna och -- det värsta av allt: hemsydda lakan och örngott till docksängen som hon hade suttit och slitit med gud vet hur många timmar...



Hon kommer inte ens ihåg alla presenter nu, det var kanske mer. Ja, en illgrön tröja med en katt på, från mormorsmor.





Här är länk till Barbapapaklänningen. (Typ mitt på sidan, "Varför Därför Barbapapa Klänning Pris 149:-- Se bild här nedan! Den är lånad från Åhlénssajten jag länkar till.)






De hemsydda lakanen var vita i botten och djur, bl a katter, på.





Jag är så himla ledsen, mamma är inte precis rik och har ändå lagt ner en halv förmögenhet på alla dessa presenter, och dessutom suttit och sytt!





Tur att inte mini-crrly fattar nåt av allt det här i alla fall...





Mitt ärende alltså: Ser ni nåt av detta till salu på nätet så är jag supertacksam om ni tipsar mig. Även om vi inte får tillbaka grejerna så vore det rätt skönt att sätta dit skurkarna... Tack på förhand!



Och: varning för att ställa bilen på pendlarparkeringen vid Sångarevägen på Östra Torn, vid Ericsson, i Lund!

Göteborgsflörtar

mini-crrly har tydligen riktat in sig på att flörta in sig hos morsans gamla kändiskärlekar ... Hittills har hon i alla fall hunnit med ett par stycken under sitt korta liv. Det kärlekarna har gemensamt, förutom att de råkar komma från Göteborg och diggades storligen av morsan (crrly dårå) under 80-talet är att de dessutom är/var stora idrottsprofiler.

När vi härom månaden var på stor fest i Göteborg var Patrik Sjöberg med familj också där. De sa att de tyckte att mini-crrly var söt.

I lördags var det minsann Glenn Strömberg i egen hög person som det flörtades med, det var faktiskt han som började! Tur att mini-crrly har lärt sig hur man flörtar med kraftiga ögonblink så att hon kunde ge tillbaka.

Jaha ... så vem kan det tänkas bli härnäst? När Glennen Strömberg är nämnd ovan så måste ju såklart även Hysén vara med, men sen får det vara stopp för fler Glennar här, sorry Martindahl och allt vad ni hette.

Den enda idrottskärlek crrly när det begav sig lyckades träffa och pladdra lite med (och få en autograf av, och dessutom ett överjordiskt smajl av som hon fortfarande blir lite knäsvag av när hon tänker på) är Miro Zalar. (Leendet crrly fick var minsann mycket större, så mycket kommer jag ihåg! ;-) men frågan är vad tusan vi pratade om...)

Får se vem mini-crrly lyckas snoka upp nästa gång, några förslag på vem hon ska satsa på?!

Våryster

Pirrig.

Darrig.

Stirrig.



Tänk att du fortfarande får mig sån.

Skriva, skriva, skriva

Igår träffade jag en ung författare ... och blev påmind och inspirerad. Tankarna och drömmarna om att skriva bubblade upp med full kraft. Varför trycker jag ner dem? Varför har jag tryckt ner dem så länge, i så många år?

Visst, jag skriver, här, annorledes på nätet samt i jobbet. Men inget "vettigt" liksom. Vad nu vettigt är -- jag har ingen aning om vilken del av mig som ska skriva ens, den "seriösa" eller den flamsiga. Kanske båda. Men man kan ju inte skriva något seriöst med flams i. Då blir ju alltihopa per definition flamsigt. Eller?

Jag har ju alltid älskat att skriva, men har inte (mer än i huvudet) skrivit någon bok sen den jag författade när jag var fyra år och som handlade om Olle som klädde ut sig med sin lillasyster och sen åkte med hela familjen till farmor och råkade ut för en del äventyr på vägen. Ett mästerverk, givetvis! ;-) Hade jag en skanner så hade jag tryckt upp den under näsan på er, hehe.

Jag skrev alltid de längsta och mest spännande och roligaste uppsatserna, de lästes alltid upp, jag fick skriva grejer till skolkabarén, jag har överösts med beröm, bara fått lovord ... så varför låter jag inte allt flöda fritt, varför har jag inte fortsatt göra det, bara på kul, hur kan man bara få en massa prestationsångest över alltihop?! Så jävla värdelöst liksom.



Min senaste bokidé bara ska jag sätta i verket. Den ska bli av. Jag förstår inte varför jag alltid skjuter upp allt till den grad att det blir inaktuellt, antingen av samhälleliga skäl eller helt enkelt för att jag aldrig skriver upp något utan istället glömmer alla idéer och uppslag.

Dumt, så dumt.

Jag ska skärpa mig. Ehum.



Kanske borde jag se till att få gå på kortison igen?! När jag gjorde det en kort period, för drygt tio år sen, såg mitt dagsschema ut ungefär så här:

Upp klockan fyra på morgonen, åt tre stora äggmackor + gröt. Storstädade lägenheten. Åt en andrafrukost: fler mackor. Påbörjade samt avslutade läsningen av en hel roman. Väckte min man, som gick till jobbet. Åt dessförinnan frukost med honom: fler stora äggmackor. Började planera för lunchen. Handlade till lunchen. Funderade under tiden oerhört intensivt på massor av saker, tankarna och infallen forsade oupphörligen fram i skallen, bland annat manusidéer och uppslag till uppfinningar av alla de slag.

Gick hem och tillagade lunchen. Åt. Mycket (man får en oerhörd aptit av kortison). Läste under tiden fler böcker samt dagstidningen. Tankarna rusade hela tiden runt samtidigt. Diskade. Började planera för middagen. Läste lite till samt gick på stan för att hämta ut ett paket. Drabbades av en skrämmande paranoia från ingenstans, var tvungen att smyga längs husväggarna och klarade knappt av att gå in på posten och ta en nummerlapp. Efter att jag tagit nummerlappen gick jag ut och stod och tryckte runt ett hörn och såg in genom fönstret på nummerdisplayen, det var jättejobbigt att gå in och hämta paketet.

Gick hem och öppnade paketet. Skrev brev på datorn (hade dock ej internet på den tiden). Läste lite till. Samt åt. Mest mackor igen. Brottades med alla galna infall i skallen, skrattade åt en del, skrämdes av andra. Ringde kompisar och mamma. Välkomnade mannen hem från jobbet, åt med honom. Diskade, for runt och plockade och fixade. Läste lite till. Var uppe halva natten. Klarvaken. Med tankar som rände och rusade och ramlade runt.

Gick upp klockan fyra.

Etc ...


Vad jag inte gjorde:
Sov tillräckligt.
Vilade.
Mådde bra. Nävisstja. Jag ska nog inte ta kortison igen ... Måste klara av självdisciplinen och uppbåda energin och skrivarlusten ändå ...

crrly-bok!

Jag har förresten hittat den ultimata crrly-boken: måste ha! :-)

Det här bara: "... confessions from curly gurls, advice to take to your stylist. And for gurls seeking their inner curl, compassion and encouragement to let their hair break free-and to put the fear of frizz behind them forever. Because from now on there's no such thing as a bad hair day.


Yeah!

Flytgolv

Nån mer som tycker att begreppet flytgolv är oerhört fantasieggande?!

crrly är nyttig

WOW, jag har ingen bärfisunge längre, en som ständigt klänger och ständigt vill bli underhållen, så nu kan jag med lätt och gott samvete säga till alla som liksom jag har haft det så: Det går över! :-)

Istället kutar hon omkring och pladdrar glatt om "momo", "Telma" och "Data" i sin (min gamla trasiga) mobiltelefon (samtalen handlar alltså om, i tur och ordning, mormor, Selma [stora katten] och Saga [lilla katten]), medan jag kan göra vettiga, nyttiga saker som att beställa klipp och färg hos Big Hair Mama (ekofrisör i Malmö, yeah!! Jag sviker inte Joshua men jag begriper inte riktigt var han håller hus nuförtiden) samt baka! :-) :-)

Ja, hrm, nu vet ju alla som har följt mig ett tag att jag nog inte ska våga mig på några avancerade projekt, men jag har iallafall just gjort Chokladkexbitar ur Vegolandet Veganias kokbok -- med benäget bistånd av min dotter! :-) Vi ska nämligen åka in och hälsa på på min gamla arbetsplats i eftermiddag, och då vill jag ha med något gott till fikat. Just bara för att det är så olikt mig!

... Sen har jag ju inte påstått att det blev gott ... och det återstår att se, för smeten står och stelnar i kylen just nu. Jag gick inte riktigt efter receptet, för hur vet man ungefär hur många digestivekex 150 gram är, när ens paket på 400 g redan är öppnat och man inte ser hur många kex som redan är uppätna? Dessutom var min chokladkaka bara på 100 gram, inte 200... Och sirapen hällde jag på känn direkt ur flaskan. Så, som sagt, det återstår att se hur resultatet blir!



Recept Chokladkexbitar:

50 g vegetabiliskt margarin
2 msk sirap
200 g choklad
150 g digestivekex, i små bitar

Smält margarinet och sirapen i mikron eller i en kastrull på spisen. Bryt chokladen i bitar och blanda i. Rör tills chokladen smält helt. Blanda i kexen. Bred ut blandningen i en oljad eller smörpapperklädd form, ca 15x20 centimeter stor. Låt stelna i kyl. Skär i rutor.

(Hämtat ur Veganias kokbok)

Stoppa tiden!

Kan ingen stanna tiden nu, just så här vill jag nog ha det i evighet tror jag, värmen (som i och för sig just är på väg bort för den här gången, verkar det som), allt som blommar: min magnolia! Rapsen som har blommat i över en vecka nu! Alla fruktträden! Ååh. Det är så makalöst, magiskt, andlöst vackert, och allt roligt bara rasar in och ramlar över mig. Här, nu, vill jag vara. Alltid.

Inte minst också vill jag göra en liten paus när det gäller Mini-crrly, den här tvåårsåldern är sååå ljuvlig, hon är inte alltför trotsig än (*host*) men pladdrar och busar och far runt och har en massa kul funderingar i sin lilla lockiga skalle, hon är fantastisk och sprallig och glad och full av roliga upptåg -- och härmas! Så vanvettigt roligt. *hur förälskad som helst*

Slånbär vid havspromenad

i slutet av april.

Mitt japanska körsbärsträd!

Min magnolia!

Utslagen redan runt 25 april!